Slawiści z Lund na polskiej ziemi

• Authors: PAULSSON Terho

Title variants

EN

Slavonic scholars from Lund on Polish ground

• Languages of publication: PL EN

Abstracts

In 1907 Lund University for the first time established a position for Slavonic Philology. Sigurd Agrell (1888–1937) obtained this position after a fierce competition with the already renowned scholar Tore Torbiörnsson. Sigurd Agrell had gathered an imposing material during several summer vacations in Zakopane and in 1908 he published the dissertation Aspektänderung und Aktionsartbildung (extended version was published by PAU in 1918). In it he introduced concepts on verbal morphology that for decades played a pivotal role in the description of Slavic grammar. WWI interrupted Agrell’s contact with Polish scholars. During the 1910s his main interest seems to have been Slavic historical grammar. He published several seminal papers in which he often polemizised with Tore Torbiörnsson whom he expected to see as his main rival in the competition for the professorship in Uppsala. As the chair in Uppsala unexpectedly went to Richard Ekblom, the Lund University created Chair of Slavic Philology, which Agrell held from 1921 until his death in 1937. Sigurd Agrell’s carrier was from the beginning aimed upon the Polish language but after he had obtained the chair in Lund his interests became more esotheric. He published numerous papers on the origin and symbolics of the runic alphabet and presented the audacious hypothesis that the runic characters bear traces of a mitraic cult in the eastern part of the Roman empire. Sigurd Agrell was one of the most colourful academics in Lund during the 1920s and 1930s and the anecdots about his witty sayings and bizarre pranks are numerous. In 1945 Knut-Olof Falk (1906–1990) was appointed Professor of Slavic Philology. Falk had been lecturer of Swedish in Kraków and in Kaunas in the 1930s. Already as a student he was inspired by the professor of scandinavistic philology Jöran Sahlgren who had laid the foundations of the so-called Swedish onomastic methodology. During his stays in Lithuania and Northeastern Poland Falk made thorough investigations in the waternames in the borderland between Slavic and Baltic. It resulted in his dissertation Wody wigierskie i huciańskie50 (Waterbody Names in the Counties of Huta and Wigry). In 1957 Knut-Olof Falk was invited by the Polish Academy of Sciences (PAN) to continue the onomastic studies in Northeastern Poland, initially as a part of the Kompleksowa Ekspedycja Jaćwieska (Complex Yatvingian Expedition), and from 1964 as leader of an independent group of Swedish scientists and students, the so-called Szwedzka Ekspedycja Jaćwieska (Swedish Yatvingian Expedition), under the auspices of PAN. The work of the expedition was carried out yearly up to the late 1970s. The so called Swedish methodology in onomastics imposes on the scientist thorough investigation of the landscape, study of nameforms used by old informants and material from historic documents. Using a combination of these methods Falk revealed that the lion’s share of the waternames in old documents e.g. Regestr sPisania Iezior…1569 is of Baltic (viz. Yatvingian) origin and later underwent slavization. Examples of the methodology applied in the field work are given in the article.

• Publisher: Polska Akademia Umiejętności
• Journal: Prace Komisji Historii Nauki PAU
• Year: 2012
• Volume: 11
• Pages: 7-37

Dates

cover

2012

Contributors

author

PAULSSON Terho

• Lunds Universitet

References

• S. Agrell, Arabesker (1903).
• S. Agrell, Solitudo (1905).
• S. Agrell, Hundra och en sonett (1906).
• S. Agrell, Den dolda örtagården (1908).
• S. Agrell, Purpurhjärtat (1909).
• S. Agrell, Antika kaméer (1912).
• S. Agrell, Curriculum vitae, [w:] Handlingar rörande tillsättandet av professuren i slaviska språk vid Lunds universitet 1921.
• T. Torbiörnsson, Die gemeinslavische Liquidametethese, t. 1, Upsala 1901 (s. 107), t. 2, Upsala 1903 (s. 117).
• S. Agrell, Aspektänderung och Aktionsartbildung beim polnischen Zeitworte. Ein Beitrag zum Studium der indogermanischen Präverbia und ihrer Bedeutungsfunktionen, Lunds universitets årsskrift, Första avdelningen: Teologi, juridik och humanistiska ämnen 4:2, Lund 1908 (s. 128).
• S. Agrell, Przedrostki postaciowe czasowników polskich, Materyały i Prace Komisyi Językowej Akademii Umiejętności w Krakowie, t. 8, Kraków 1918 (s. 622).
• S. Agrell, Intonation und Auslaut im Slavischen, Archives D’Études Orientales, t. 7, Lund 1913 (s. 120),
• S. Agrell, Zur slavischen Lautlehre, Lunds Universitets Årsskrift, N.F. avd 1, t. 11, nr 4, Lund 1915 (s. 134).
• S. Agrell, Zur Erklärung der serbokroatischen Endung – a beim Genitiv Plural, „Från filologiska föreningen i Lund, Språkliga uppsatser” (Lund) 1915, t. IV, s. 1–15.
• S. Agrell, Slavische Lautstudien, Lunds Universitets Årsskrift, N.F. avd 1, t. 12, nr 3, Lund 1917 (s. 131).
• S. Agrell, Нaблюдения над колебанием ударения в русском глаголе, Archives D’Études Orientales, t. 12, Uppsala 1917.
• S. Agrell, Zwei Beiträge zur slavischen Lautgeschichte, Lunds Universitets årsskrift, N.F. avd 1, t. 14, nr 32, Lund 1918 (s. 80).
• S. Agrell, Zur Erklärung der slavischen Imperativformen des Typus věždĭ, „Studier tillegnade Esaias Tegnér den 13 januari 1918”, Lund 1918, s. 532–537.
• S. Agrell, Baltoslavische Lautstudien, Lunds Universitets årsskrift, N.F. avd 1, t. 15, nr 2, Lund 1919 (s. 56).
• S. Agrell, Zur baltoslavischen Lautgeschichte, Lunds Universitets årsskrift, N.F. avd 1, t. 17, nr 5, Lund 1921 (s. 49).
• Iwan Bunin, Mitias kärlek [Любовь Мити] och andra noveller, 1931 oraz Livets bägare [Чаша жизни] och andra noveller, 1932. Tłum. S. Agrell.
• S. Agrell, Slaviska myter och sagor. Med kulturhistorisk inledning, Stockholm 1929.
• S. Agrell, Fornnordiska element i den ryska folkpoesin (Elementy staronordyckie w rosyjskiej poezii ludowej), 1922.
• S. Agrell, Runornas talmystik och dess antika förebild (Mistyka liczbowa znaków runicznych a jej antyczny pierwowzór), 1927.
• S. Agrell, Der Ursprung der Runenschrift und die Magie (Pochodzenie pisma runicznego i magia, ; 1927.
• S. Agrell, Zur Frage nach dem Ursprung der Runennamen (O pochodzeniu nazw znaków runicznych), 1928.
• S. Agrell, Rökstenens chiffergåtor och andra runologiska problem (Zagadki szyfru kamienia runicznego we wsi Rök i inne problemy runologiczne), 1930.
• S. Agrell, Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi. En inledning i den nutida runologins grundproblem (Późnoantyczna religia mistyczna a nordycka magia runiczna), 1931.
• S. Agrell, Die spätantike Alphabetmystik und die Runenreihe (Późnoantyczna mistyka alfabetów a ciąg znaków runicznych), 1932.
• S. Agrell, Lapptrummor och runmagi. Tvenne kapitel ur trolldomsväsendets historia (Bębenki szamanów lapońskich a magia pisma runicznego. Dwa rozdziały z historii czarowania), 1934.
• S. Agrell, Die pergamenische Zauberscheibe und das Tarockspiel (Płyta czarodziejska z Pergamonu a gra „Tarok”), 1936.
• S. Agrell, Hemåt genom krigslanden: I. I det polska Piemonte (19 sierpnia, 1914), „Sydsvenska Dagbladet Snällposten” (Malmö).
• S. Agrell, Hemåt genom krigslanden: II. Med mobiliseringståg genom Schlesien. Under spionskräcken i Breslau (20 sierpnia, 1914), „Sydsvenska Dagbladet Snällposten” (Malmö).
• S. Agrell, Hemåt genom krigslanden: III. Fortfarande ett spionskräckens offer. – Med de frivillige till Berlin. – Över hafvet med de ryska flyktingarna (23 sierpnia, 1914), „Sydsvenska Dagbladet Snällposten” (Malmö).
• K. Nitsch, Sigurd Agrell, „Język Polski” 1937, R. XXII, z. 4, s. 103. .
• Barbro Agrell, Erik Agrell, Bibliografia Dzieł Sigurda Agrella, The Agrell Family, http://agrell.info/sigurd/.
• S. Agrell, „Svenska Dagbladet” (3 stycznia 1908).
• T. Torbiörnsson, „Svenska Dagbladet”, Slaviska språk i Lund – en granskning (s. 31), (3 stycznia 1908).
• S. Agrell, „Svenska Dagbladet”, Lefvande språkkunskap – och den abstrakte lingvisten. Praktisk undervisning i slaviska språk vid Lunds universitet – eller docent Torbiörnsson (s. 24).
• T. Torbiörnsson, „Svenska Dagbladet”, Herr Agrells resor och upptäckter (s. 22).
• S. Agrell, „Svenska Dagbladet”, Tore Torbiörnsson som skald och språkmästare. Kort blixtbelysning öfver ett hörn av tillvaron (s. 26).
• S. Agrell, Tore Torbiörnsson som skald och språkmästare. Kort blixtbelysning öfver ett hörn av tillvaron, Lund 1908, s. 9.
• J. Engfeldt, Original och geni, „Sydsvenska Dagbladet” z 17 kwietnia 1967.
• K.-O. Falk, Uwagi o jaćwieskim substracie hydronimicznym na Suwalszczyźnie, „Rocznik Białostocki” (Warszawa) 1981, t. XIV, s. 29–48.
• K.-O. Falk, Wody wigierskie i huciańskie, t. I: Studium toponomastyczne (s. 248), t. II: Źródła rękopiśmienne (91 faks.), Uppsala 1941.
• K.-O. Falk, Dnjeprforsarnas namn i kejsar Konstantin VII Porfyrogennetos’ De administrando imperium, Slaviska och Baltiska Studier 1, Lund 1951 (s. 304).
• K.-O. Falk, Kilka uwag o nazwie Ruś, „Lingua Posnaniensis” 1968, t. XII/XIII, s. 9–19.
• S. Ekbo, L’étymologie du mot finnois Ruotsi ’Suède’, „Acta Baltico-Slavica” 1992, t. XXI, s. 93–96.
• J. Callmer, Some archeological remarks on the Rus’-problem, „Acta-Baltico Slavica” 1992, t. XXI, s. 109–113.
• S. Ekbo, Finnish Ruotsi and Swedish Roslagen – what sort of connection?, „Mediaeval Scandinavia”, nr 13, s. 64–69.
• S. Ekbo, Om ortnamnet Roden och därmed sammanhängande problem. En översikt från nordisk synpunkt, „Arkiv för Nordisk Filologi” 1958, nr 73, s. 187– 199.
• J. Mägiste, Fi. Ruotsi, estn. Rootsi m.m. i de finsk-ugriska språken, „Arkiv för Nordisk Filologi” 1958, nr 73, s. 200–209.
• K.-O. Falk, Altruss. Sineus, „Jahrbücher för Geschichte Osteuropas” 1986, nr 34, z. 3, s. 349–353.
• A. Thulin, The Rus’ of Nestor’s Chronicle, „Mediaeval Scandinavia”, nr 13, s. 70–96.
• S. Ekbo, Die Etymologie des finnischen Ruotsi ‘Schweden’, „Geschichte Osteuropas” 1986, neue Folge, t. 34, z. 3, s. 354–356.
• K.-O. Falk, Kilka uwag o metodyce badań toponomastycznych, „Rocznik Białostocki” 1981, nr 14, s. 297–304.
• Regestr sPisania Iezior Ie Kro. M. ku Niewodnicthwu Grodzienskiem y Przelomskiego naliczących […] roku 1569 (fotokopia w zbiorach Falka, od 2007 r. w Muzeum Okręgowym w Suwałkach).
• K.-O. Falk, Regestr sPisania Iezior... Roku 1569, „Acta Baltico-Slavica” 1976, t. X, s. 105–106, 120–121.
• K.-O. Falk, Nazwa jeziora Al͂ nas, pol. Hołny, i inne spokrewnione nazwy, „Acta Baltico-Slavica” 1976, t. X, s. 191.
• Knut-Olof Falk (1906–1990) badacz Suwalszczyzny z Lund, http://www.dziecionline.pl/Suwalki/ludzie/falk.htm.